Kom i land och gjorde ett besök på strandrestaurangen, där jag blev bjuden på ostron.
Åh så spännande det var att få äta dom där omtalade delikatesserna för första gången!
Dom skulle borstas & småfilas på och bändas upp med kniv, sen skulle dom skäras lös från strängen som dom sitter fast med i själva ostronet och sen lite stänk av citron och sluuurp så sög jag i mig det halvlevande urtidsdjuret!
Det var gott, men inte så gott som myten gör gällande.
Jag tog adjö av holländaren, min vän Antonio, Paula som jag bott hos och alla andra på restaurangen och promenerade ut från Santa Pola baklänges med tummen i vädret.
Jag liftade upp till Madrid och tänkte söka upp min styvfars far som bodde i La Moraleja, en förort norr om Madrid.
Jag kom inte ihåg gatuadressen sen sist, så jag tänkte att jag kunde ringa hem eftersom jag liks inte pratat med morsan på dom senaste fyra veckorna, så jag styrde stegen till en telefonhytt.
Signalerna gick fram och till mitt stora förtret så svarade "farfar" där hemma i svedala. Förbaskat också, inte den här gången också, tänkte jag, för sist så var han på semester i Malaga!
Jag bad honom hälsa att jag levde och var på väg hemåt...
Morsan hade tuppat av när hon sen fick veta att jag ringt, eftersom det var så länge sen och "gubben", han hade missuppfattat allt, hade väl knastrat på linjen, så han trodde att jag ringde från Luleå, eller nåt, så först senare föll alla bitar på rätt plats, att jag i princip stod på hans tröskel för andra gången utan att han själv var hemma. Man kan verkligen förbanna ödets nycker ibland!
Jag kände mig ganska trött, ensam och väldigt pank, så jag ökade tempot på hemresan.
Höstterminen på Sunderbyns FHS skulle snart starta, så bilarna jag klev in och ut ur avlöste varandra, så snabbt var jag hemma igen, brunbränd, lycklig och med massor av äventyr i bakfickan...
Jag ringde ner till Spanien senare på hösten, i november tror jag det var, och då var holländaren fortfarande kvar i Santa Pola, och han hade ingen större brådska att resa därifrån heller, sa han.
Knasigt och kul, hur allt kan bli!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar