Pappa för en dag

Det slog mig en dag att det kan inte vara kul för ungarna att sakna en farsa.

Dom är mina, så dem ska intet fattas, tänkte jag, det är dom för fina för.

Så vad gör man inte när det känns så..

Jag kikade in i min garderob. Tog ut en glencheckrutig kavaj, ett par svarta jeans, en frackväst och en randig skjorta.

Det här blir bra, tänkte jag och klädde på mig allt.

Det fattas en slips, men det kan jag låna av grannen, tänkte jag vidare.

Jag målade en mustasch med kajalpennan, fyllde i ögonbrynen med densamma och satte vax i håret och drog ihop det till en svans.

Snyggt, tänkte jag glad i hågen och satte på mig ett par boots.

Jag ringde på hos grannen och frågade glatt om jag kunde få låna en slips, om han hade en över.

Han stirrade förskräckt på mig och stammade fram att det ska väl gå bra, men vad ville jag ha...

-Kanske bättre att du följer med och väljer en själv, sa han.

-Gärna, vad snällt, sa jag.

Jag valde en svart med röda prickar på. Supercool!

-Du får tillbaks den ikväll, om det går bra, sa jag och frågade vidare om han inte tyckte att jag var en riktigt snygg karl?

Han nickade och tittade i golvet.

Jag promenerade visslande & glatt ner till "dagis". Solen sken och allt kändes spännande..

Inne på dagisgården var det livat. Alla avdelningarna var ute i det fina vädret.

Fröknarna kikade på mig och vinkade lite försiktigt.

Mina älskade ungar fick syn på mig och rusade fram. Dom trängdes om att hoppa upp i min famn.

Jag sa att dom skulle akta pappas fina kostym, för att dom skulle hajja mitt bus och ungar är inte sena att snappa upp vad som gäller, så dom var vakna till min stora glädje, även denna gång.

Efter en stund av kramar, så stegade jag frankt & resolut fram till dagispersonalen tog i hand och sa: "Hejsan, vi har inte träffats förut. Mitt namn är Carl och jag är barnens far. Trevligt att träffas"!, sa jag nickandes och skakade varmt alla i hand.

En av fröknarna skrattade och frågade om jag varit på maskerad under dagen.

-Ursäkta, sa jag, tilltalar ni alla på detta sätt?

-Lite fräckt att antyda att mina kläder skulle höra hemma på en maskerad, sa jag vidare och borstade lite högdraget på mitt kavajslag.

Mitt i förvirringen så skakade dagislärarinnan på sitt huvud och sa "Jag menar inte så"...

Barnen plockade ihop sina saker och vi sa "hej svejs" till alla och gick till affären.

På affären sprang ungarna runt och hämtade den ena godsaken efter den andra och passade på att få sina viljor igenom, när farsan äntligen var på besök.

Han var ett lätt byte; han var upprymd!

Människorna på affären hade inte tid att tappa ansiktet eller koncepterna, så det var bäst att inte titta nåt vidare värst på vår lilla skara till knasig familj, utan focusera vidare på sitt egna shoppande.

Mannen stod förestod charken skrattade och frågade: "Och vad kan jag hjälpa den här herren med då"?

Jag skrattade och sa att idag får ensamma mammor leva upp till både mors & farsrollen, och då blir det så här.

Han höll med om hur det hade blivit och tyckte att jag gjorde det bra och önskade oss en fortsatt bra dag, efter att ha sålt på oss en hel massa paket av allsköns delikatesser.

Väldigt glad blev jag av en vuxen som var med på noterna lika lätt som ett barn.

Vi köpte också en stor tårta och knallade sakta med skratt & skoj hem.

Väl hemma så bjöd vi in alla gårdens barn på tårta & saft, för att fira pappans ovanliga och plötsliga besök.

Det var en skojig dag, men grannen som jag glömt bort av bara farten, hade det inte lätt med sina grubblerier.

Han hade ringt en av mina vänner och frågat om hon visste hur jag mådde, om jag käkade några piller eller vad det kunde vara frågan om och han rekomenderade henne absolut att fara förbi mig och kika på eländet själv.

Hon blev ju väldans nyfiken, så det var klart att hon kom förbi.

Hon skrattade så att hon höll på att krevera och berättade sedemera om grannens upprörda samtal.

På kvällen när alla trollen gått i säng så plockade jag ihop deras leksaker både inom och utomhus.

Där på baksidan fann jag min granne som var i full färd med att plantera en häck mellan hans egna & våran lilla plätt, så jag kom ju på att jag glömt återlämna hans slips.

Han nickade bara lite snabbt och sa att "låt det va., behåll den du" och så gick han in och låste sin altandörr, som aldrig förr....

Det är inte lätt att förstå allas syften och missförstånd är nåt som dom flesta får leva med, men det går inte heller att knalla runt och dela ut informationsblad om oss själva till varandra, så det får vara som det är och man får ta det som det kommer: That's life! ;)