Lögner & förbannad dikt (och konsten att måla in sig själv i ett hörn..)

Människor som ljuger förgiftar mitt sinne.

Jag orkar inte sortera lögner från sanning.

Det kan inte vara meningen att det ska vara så, men ändå är det vanligt.

Jag vacklar. Faller nästan in i depression.

Det spelar ingen roll hur vita lögnerna än är, så svartnar det i min skalle.

Jag blir illamående och känner mig förgiftad av världens ondska, även om det verkar melodramiskt & felpropotionerat, så känns det så.

Om det inte går att bryta relationen så gör den mig spänd, misstänksam & obekväm.

Man blir osäker och börjar tvivla på allt & alla. Ibland, också på sig själv. Vem ska man lita på?

Lögnernas ursprung är många, men dom flesta bottnar i ekonomiska frågor, drogmissbruk eller ren & skär mytomani.

Dom som handlar om skvaller, förtal, avundsjuka eller skydd av sig själv eller annan brukar inte ligga på samma nivå och bekommer mig därför inte i samma utsträckning. Dessutom är dom slags lögnerna så pass vanliga att det är något man får lära sig att leva & handskas med på ett annat sätt här i världen.

Att skarva historier för att göra dom roliga, är okej i mitt tycke, men att skarva för att framstå som bättre än vad man är, känns patetiskt & tragiskt.

Lögner på högre nivå, från regeringar, säkerhetstjänster, militärer, diplomater, vetenskapsmän, andliga ledare, företag, stora som små, och statliga tjänstemän, gör mig deprimerad & vilse i pannkakan.

Det sägs att ärliga människor är farliga människor och det talar väl sitt tydliga språk om vilken värld vi lever i.

Det finns dom som kollapsar totalt när bubblan spricker, så varför skulle dom leva i nåt som kan rämna? Okej om man vänt blad och vill se framåt istället för bakåt, men om bubblan är nuet som hela tiden byggs på, så är det sorgligt värre.

Visst har dom flesta ett lik i garderoben, sopat saker under mattan eller en hund begraven nånstans av olika anledningar och det vill man skydda och har man vänt blad, så har man väl sina skäl, men om allt fortgår så tycker jag att man får skylla sig själv den dagen allt uppdagas.

Jag håller på att måla in mig själv i ett hörn här, så det är nog bäst att jag ger mig med att lägga ut texten... ;)

Många lär sina barn att inte vara så ärliga som bagaren som talade om att han spottat i bulldegen.

Visst finns det som som man kan tala med mindre bokstäver om, men i det stora hela känns det förljuget & lågt till tak. Hycklande & kulissinriktat.

Det sägs att ärlighet varar längst och att sanningen hinner ikapp och jag hoppas att det är sant!

What go around, come's around...