Liftarresan med Joakim- Akt VI

Det var svårt att lifta i Bulgarien, om man jämför med övriga länder, men vi tog oss ner till Varna.

Där var det efterlängtade havet, så vi bestämde oss för att övernatta på stranden under bar himmel.

Joakims sovsäck var varmare, så han mös och hade det skönt, medan jag skallrade tänder.

Det var en massa ljud som vi inte kunde identifiera eller lokalisera, så vi bestämde oss för att hålla vakt och turas om. Eftersom jag frös, så kunde jag börja, tyckte jag.

Vi gjorde upp en eld och allt kändes tryggare.

Det var en del underliga ylanden under natten och Joakim sa att det fanns schakaler i dessa länder, men att dom nog aldrig skulle komma ner till stranden och det var ju skönt.

På morgonen var det strålande sol och folk började strömma till.

Vi tyckte att det var ljuvligt att gå där i sanden, så vi bara gick och gick efter stranden hela dagen, i bara badkläder och med ryggsäckarna på.

Stranden räckte så långt ögat kunde nå, så vi gick nog ett par mil den dan.

Jag skojade och försökte få lift med fiskebåtarna och dom andra skutorna där ute.

Vi stannade och tog regelbundna dopp där i Svarta havet, så att vi skulle slippa solsting.

Fram emot kvällen började vi tycka att det räckte med strandpromenad för ett tag och att det skulle vara skönt med ett rum.

Dessutom skulle vi slippa det nattliga ylandet.

Vi tog in på ett charmigt och riktigt sött ställe.

Det var en kvinna med stort hus som hyrde ut ganska många rum, privat.

Vi åt en god middag där, duschade och gjorde tidig kväll.

Inte heller den natten slapp vi ylandet.

Jag frågade Jocke om det inte kunde vara vildhundar, men han fortsatte att hävda att det var schakaler.

Det bidrog till att jag tappade lusten att sova under bar himmel.

Vi reste vidare och tog in på en camping.

Joakim var trött och ville vila, så jag gick på egna äventyr och lämnade honom i fred där i bungalowen.

Jag gick och satte mig på campingens restaurang.

Jag var vrålhungrig igen, så menyn var en lockande lektyr.

Jag hade dessvärre inte mycket Bulgariska lev och den enda typ av dollarsedel, var en på 100.

Det satt några män vid bordet intill som frågade: "change money"?

Oh himmel vad dom var snabba på att snappa upp min belägenhet då, tänkte jag.

Jag tyckte att det var väldigt mycket att växla en hel 100-dollar sedel, så här på stuts och i ett sånt billigt land, men jag ville inte väcka Jocke.

-Yes please, sa jag.

Jag kom tillbaks till bungalowen 1½ timme senare, proppmätt, belåten och mycket nöjd över att kunna överraska Joakim med den som jag tyckte, fina växlingskursen.

Han var nyvaken och sur och höll på att smälla av när jag berättade om växlingen.

Han slet i sitt hår och skrek att jag inte var klok och vad skulle vi nu köpa för alla pengar, som man inte kunde växla vidare och skulle vi vara där i en månad då, eller?

Dessutom hade jag blivit blåst, sa han överlägset, för kursen på gatan skulle vara mycket fördelaktigare än det där som jag visade upp.

Jag blev jätteledsen och tänkte: tänk om han kunde älska mig istället...

I min iver att bli älskad, så kom jag på en plan. En bra plan.

Jag berättade att dom satt och söp däruppe på restaurangen och skulle säkerligen snart vara stupfulla och då skulle det vara en lätt match att få växla tillbaks och börja om från början och då kunde Jocke få bestämma när var och hur vi skulle växla i fortsättningen.

Sagt och gjort. Helt perfekt idé tyckte jag. Lika lätt som att lura av barn godis, sa jag att det nog skulle bli.

Så i min nya iver att ställa allt till rätta, så marscherade jag iväg med bestämda steg och lämnade en tyst Joakim med händerna i sidan och öppen mun bakom mig...

Han gjorde mig sällskap på en stund och slog sig ner vid mitt bord med ett trevligare humör.

Han beställde en öl och lite mat och ville att jag skulle peka ut herrarna lite diskret och berätta lite mer om min plan.

Vi satt där och trivdes i våra fantasier och kikade över axeln och höll koll på gubbarna då och då.

Joakim var på bättre humör och vi beställde in fler öl, skrattade, viskade och fnissade.

Männen hade garanterat sett att vi stirrade lite då och då, så dom plockade upp lite blommor ur några vaser som fanns där på borden och kom mot oss.

Vi tittade på varandra och jag hann se skräcken i Jockes ögon. Mycket riktigt så fick han den ena buketten.

En av männen var kollosalt dragen och ville absolut bjuda upp Jocke.

Jag sa samtidigt som jag höll på att skratta ihjäl mig: "Klart du ska dansa med karln, nu har vi ju våran chans, så bjud till lite"!

Jocke hade tagits för tjej förut, men bara i förbigående, men det här tog ändå priset.

Han hade långt mörkt, lockigt hår och ring i örat, så det kanske var från det hållet gubben spanat in honom.

Jag vet inte om alla karlarna tog honom för kvinna eller om det bara var den där gubben som var småtänd på honom. Jag vet inte hur det kan ha varit med den saken..Kanske dom drev med oss tillbaka, men så uppfattade då inte vi situationen.

Eller så spelade det ingen roll för karln om han var det ena eller andra, för Jocke dansade i alla fall ett par danser med honom.

Mannen såg närmast förälskad ut, men Jocke besvärad.

Jag flörtade i samförstånd med Jocke var gång han svängde runt på dansgolvet med blicken åt mitt håll, men han såg bara argare ut av det.

Dom beställde in en hel ölbricka och bjöd på stort, med jägermeister till.

Vi hade trevligt som tusan, snackade om dittan & datten och det skålades febrilt.

Mig var det ingen som bjöd upp, om jag minns det hela rätt, för jag satt kvar där med gubbarna och bröt arm med dom en efter en.

Här skulle minsann planen smörjas och bli sann innan kvällen var slut...

Restaurangen skulle stänga för kvällen och vi blev medbjudna på efterfest på deras hotellrum.

Shysst tyckte jag som ville ro i land mitt projekt som hittills inte hade haft så många öppningar för att vi skulle ha kunnat lösa sitsen, eller problemet om man säger så.

Jocke blev halvgalen och sa att nu fick det vara bra. Vi kunde överleva utan den där dollarsedeln och vi fick väl resa runt ett tag i landet och unna oss lite lyx, för han hade ju också en massa lev.

Men det örat ville inte jag lyssna på.

Jag var övertygad om att rätt tillfälle skulle komma att byta tillbaks pengarna från karlns plånbok och stöld var det ju inte frågan om, utan bara att rätt ska vara rätt, för dom visste nog minsann vad dom gjorde när dom växlade med mig.

Jocke gick motvilligt med på min idé och gick lika motvilligt uppför den branta backen till deras lyxiga hotell.

Vi åkte hiss upp ett par våningar och jag såg hur svetten pärlades i Jockes panna, för varje våning.

Vi serverades groggar, men allt började kännas urartat och pyton även för mig, så jag ville öka tempot, så vår historia med dessa män skulle gå mot sitt slut.

Jag ryckte åt mig plånboken och sprang ut ur rummet och in i hissen. Dörrarna skulle just slå igen när mannen satte en fot emellan och Jocke stod bredvid och såg skärrad ut.

Han var vansinnig och trodde att jag skulle stjäla plånboken av honom, men efter lite knuffar mot både mig och Jocke och när han slitit börsen ur min hand, så lugnade han ner sig och lyssnade på min förklaring.

Vi blev utkastade från deras hotell.

Dom stod där i entrén och hötte med nävarna och gormade och skrek efter oss.

Jocke var arg som en bålgeting och sa att vi kommit billigt undan...

Han var fortfarande arg dagen efter och sa att när vi kommit hem så skulle han kontakta mina föräldrar och berätta vilken galning jag var.

Vilket han aldrig gjorde, men han svarade inte heller i telefon på 10 år...