Att vara gränslös, veta om det och inte kunna göra något åt det, är inte ett litet problem.
Garanterat svårt att förstå för dem som har sin verkställande direktör i pannloben övervakande i givakt.
Min gick på lunch när jag föddes och har fortfarande inte visat sig på sin arbetsplats.
Man känner sig kroniskt liten & osäker och i stort behov av ledning, samtidigt som ledning uppfattas som order och där sparkar man bestämt bakut & skenar sin egna väg.
Varför kan man inte fråga om allt, frågar man sig?
Varför kan man inte vara ärlig och prata om allt och sluta hyckla?
Det krävs en stor människa för att vara en liten.
Dom flesta har inte utrymme att rämna.
Det gör ont.
Det tar tid, kraft & ork.
Dessutom blir man rätt ensam.
Folk distanserar sig.
Kan uppskatta en på avstånd med skräckblandad förtjusning.
Man är the wild one.
En underbar bild till en rolig, fast lite vemodig text. Smärtsamt och svårt att rämna, men samtidigt är det ju det som gör oss till människor.
SvaraRaderaKram C
Mycket bra och härligt uppriktigt friskt skrivet, kram från en vän.
SvaraRaderaTycker att det är en sorlig men samtidigt uppfriskande ärlig text att läsa. Den är insiktsfull & klok ; "Det krävs en stor människa för att vara en liten"
SvaraRadera-Jag bara älskar den!!
Fastnade för samma bit som Simpo, bara älskar hela texten. You're back!!! ;)
SvaraRaderaTusen tack allihopa; ni gör mig skitglad & sporrad att bli ännu modigare framöver, med era kommentarer!
SvaraRadera( Lite sent att kommentera, men har inte fattat förrän nu att man faktiskt kan samtala lite här med.. :) )